Direktlänk till inlägg 24 september 2009
Birsta turen resulterade mest i lite grejs till en dop-presse Vi fikade på ikea och det blev en lagom kort sväng.
Har tänkt lite på uppfostran också.. kommer på mej själv ibland att vi faktiskt formar våra barn varje dag fast man föromodligen inte tänker på det. Mycket är svårt tycker jag, antar att jag är rätt "sträng" ibland, eller både jag o Stefan. Ha vi sagt nej så är det nej och har man sagt vad som gäller så är det så. Har tänk nu (sen jag såg "barnveckan" på Efter tio om de va förra vecka) att man kanske måste släppa efter lite oftare också, fast på bra sätt förstås. Ibland kan det få bli undantag. man kanske får säga "okej då, för den här gången gör vi såhär.. mm"
Visst gör vi det här hemma också, men oftast står jag på mej när jag sagt nått till barnen oavsett reaktioner.
Men jag tycker om att belöna förstås och tror att det är jätte viktigt! Som idag, Saga är inte känd för att va stor i maten och äta tomt på tallriken. Men idag åt hon upp all middag, soprent blev det Då är det så kul o bara kunna ge dem en glass som efterrätt, som är såå uppskattat!
Tror i alla fall vi har, såhär långt- lyckats bra i vår uppfostran. Saga är rätt noga med att tacka och be om saker, tjatar inte (till andra än mamma o pappa då..) om hon fått ett nej, utan tar det.
Idag när mormor kom hade hon med sej ett nytt Pippimålarblock och pennor (vilken lycka) Det bara lyste i ögonen på henne och hon va mycket nöjd över ett nytt TOMT block.
Efter en stund kom ett andra tack- "mormor... tack för alla sakerna!" Då blir man lite extra stolt och varm i hjärtat!
Låter kanske som mycket skryt nu, men det är rätt kul att skriva om sånna här saker också. Sen ha Saga sån härlig personlighet, som en tant med sina uttryck och påståenden. Bjuder ofta på kärleksfulla ord och säger dagligen att hon älskar oss. Blir full i skratt ibland för det kommer så hipp som happ. Tex. idag när vi gick från parkeringen i Birsta "mamma jag tycker så mycket om dej!"
Självklart är det bara barn också o man får ofta ta det lite som det blir Kommer ofta på mej o säga "Vad säger man då, när man fått nått?" Å det minns jag som rätt negativt när jag själv var liten, som nästan nervärderande, att man va dum som inte kom på det själv ungefär.. tänker varje gång att jag ska sluta säga så, samtidigt som man vill att det ska komma ett tack liksom. Ungefär på samma sätt som "Gå och ge han/hon en kram o tacka/sej hejdå" Det kan jag oxå komma på mej själv säga.
Aja, det är många funderingar och man har nog mycket att lära med tiden också. Ibland är det jobbigt och ibland går det som på räls. Alla perioder som kommer och går, trotsåldrar (som jag för övrigt tycker finns i alla åldrar mer eller mindre) och allt va det är har ju sin charm också, man kanske får se det så.
Trots allt har vi lyckats få två otroligt olika individer som man älskar så oändligt mycket. Som man kan få tårfyllda ögon bara av att titta på. Det bästa och mest dyrbara- Meningen med livet!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|